Dåligt

Det har varit dåligt senaste tiden. Var inlagd på psyk i två veckor, kom hem igår. Frivilligt inlagd! Terapeuten vågade inte släppa hem mig och jag gick med på att stanna ett tag. Påsken var jobbig, första gången jag inte var uppe i fjällen..

Nu är det åter till att kämpa mot boendestöd. Jag ska ringa avdelningen nu efter de haft lunch och kräva att läkaren säger till boendestöd att de ska lämna medicinerna i brevinkastet. Jag öppnar inte dörren för de jävlarna! De kan fara åt helvete. Ingen medicin Igårkväll, men lyckades sova bra ändå. Ingen medicin imorse så mår skit just nu, hjärnan fungerar inte. Orkar inte ens bädda sängen eller diska, bara sitter i soffan och kollar på TV4, typ våra bästa år eller nåt. Skit är det iaf.

Min terapeut och öppenvårdskontakt är lediga denna vecka så jag har INGEN att vända mig till. Som tur är har jag inte haft några självskadeimpulser eller suicidtankar sen jag blev utskriven. Men utan mediciner kommer de komma som ett brev på posten.. så det är bäst för läkaren att han pratar med boendestöd annars går det åt helvete.

Livet är pausat och jag vet inte ens om jag kan fortsätta min anställning på Samhall. Jag vet inte om jag ska börja plugga, gå tillbaka till aktivitetsersättning 100%, ha en annan anpassad anställning, slänga mig i sjön med sten i fickan eller flytta in i soffan och skaffa en kattlåda pt hunden och aldrig mer gå ut. Jag vet inte när jag för pengar, hur mycket jag får och vilka pengar jag får i fortsättningen. Jag vet INGENTING och jag känner mig så hopplös och liten. Jag är ingenting, det ska inte bli nåt av mig helt enkelt. Traumabehandlingen blir inget av, jag är för instabil för det. Vi gick för fort fram.

Nu ska jag ta en cigg och dricka pepsi max, sen vila lite innan jag ringer avd. Mamma är orolig för att jag inte tar emot medicinerna och jag känner att jag måste försöka lösa det här på ett bra sätt för att inte göra henne ledsen och för att jag inte ska bli psykotisk igen

Annonser

Två månader sen igen

Nu är det två månader sen jag skrev igen.. måste komma ihåg bloggen oftare.

Det har varit ganska jobbigt då och då, jag klarade 98 dagar självskadefri och jag är glad ändå. Det har varit en period med mkt självskada men nu är det ca en vecka sen sist. Det blev en tur med ambulansen en av gångerna för jag fick inte till att stoppa blödningarna själv. Det var två killar från min förra ort som precis hade lämnat en patient och fick åka på mitt ärende då alla ambulanser i stan var upptagna. Det var skönt för jag har träffat dem ett PR gånger förut, och jag fick sitta i ambulansen! Det känns så ovärdigt att ligga tycker jag.. man känner sig så tillintetgjord? Av nån anledning haha. Eftersom min ansvariga dsk inte har koll (vet hen ens att jag finns?) så gjorde jag hens jobb och tog mina stygn själv. 50 st och några madrasstygn som gör så jävla ont att ta bort.. men det gick bra, jag har tejpat och lagt om så det får läka ifred.

Imorgon onsdag kl 9 ska jag på möte med en arbetsgivare 🙂 det är ett företag som hjälper människor ut i arbetslivet, jag kanske går in mer på det senare. Just nu skäms jag lite över det.. obefogad och dömande skam. Dumt. Men men. Jag kommer jobba 50% och behöver ansöka om förlängd aktivitetsersättning då det går ut i februari, men jag är osäker på om jag ska söka 100% och ha vilande 50% eller söka 50% bara. Får se vad min kontakt på försäkringskassan säger efter mötet imorgon.

Min ekonomi är kaos.. verkligen KAOS. Jag har sagt upp min gode man för jag klarar inte av att någon annan ska ha kontroll över mina pengar och jag inte ens vet vad jag får för post. Jag ska istället hitta någon som kan hjälpa mig att göra och följa en budget, en som jag litar på. För min gode man gjorde fel redan från början, och jag har svårt att lita på människor och mitt förtroende för honom försvann på en gång.

Men annars rullar vardagen på. Jag har kommit tillrätta i min nya lägenhet och jag och min hund trivs väldigt bra 🙂 jag har ett par destruktiva relationer att avsluta och har i hemuppgift till nästa individualsession att skriva ett manus för att avsluta relationer. Jag måste få bort de här personerna ur mitt liv, de drar bara ner mig och vissa även sig själva i och med att de har kontakt med mig.. inte för att just det är mitt problem men, ändå inte så kul.

Jag är 3 mån drogfri. Alkohol dricker jag ibland, inte alls som förut. Tar antabus men hoppar över den ibland för att kunna ta mig ett glas vin eller en öl (eller tre).

Framöver ska jag försöka komma ihåg att blogga minst en gång i veckan iaf!

En kväll på akuten och en natt på psykakuten. TW: självskada, ätstörning,

Påskhelgen och annan skit efter det orsakade kaos igår. Skar mig djupt och blödde mycket, ringde avd för att fråga om vi kunde göra en deal att om jag åkte till akuten frivilligt så skulle de inte låsa in mig. Men sköterskan sa att det kunde inte han bestämma, utan jag skulle åka ambulans in (var så yr och så efter blodförlusten) och när jag var färdigbehandlad på akuten skulle jag träffa primärjouren på akutavdelningen på psyk. Ortopeden undersökte armen noga och konstaterade att radialas nerven och en sena är skadad, men ingenting som blir bättre av att åtgärdas operativt så han sydde ihop och jag hoppas att jag får tillbaka känseln på handryggen. Det är konstigt att jag träffade den nerven för den går på utsidan handleden och det var på insidan såret var.. läkaren tyckte också att det var underligt, men jag hade kommit så djupt ner. Jag är sjuk i huvudet. Iallafall så kom jag till akutavdelningen vid 22 och läkaren som var sympatisk och förstående utan att döma det minsta tyckte att jag skulle stanna kvar över natten då det var sent, och det gick ändå inga fler bussar (roligt att bo utanför stan i obygden…). Imorse fick sköterskan som gav mig medicin panik när hon såg min hand som var som en ballong, blå och iskall. Sjuksköterskestudenten på akuten hade stasat för hårt för när de släppte blodtrycksmanchetten (för att stoppa blodet så de kunde undersöka såret) så började det tokblöda. Men sköterskan på avd lindade upp och satte nytt förband, nästan all svullnad har gått ner och den är inte längre blå och kall.

Jag träffade dbt terapeuten, vi hade bokat tid men hon kom en halvtimme tidigare. Jag träffade läkaren efter 15 min med terapeuten, fick besked att jag fick åka hem och att jag måste börja med järntabletter och jag fick världens ångest. Jag kan inte lita riktigt på mig själv och blir så triggad av blodvärdet, jag vet inte varför. Jag vill bara sänka det ännu mer. Men jag och terapeuten triggade känslor och tränade på att reglera dem, så det känns som att jag har verktyg att reglera ner känslorna nu i helgen. Framför allt validera dem och våga känna dem. Men jag är dum i huvudet och har köpt alkohol, jag hatar mig själv. Alkohol är en stooooor sårbarhet för mig och det händer alltid skit. Jag vill verkligen inte skada mig och bli inlåst igen och missa jobbet och skit, men samtidigt vill jag bara skära en sista gång. Skära djupt, förlora massa blod och tyna bort. Fan också.

Jag har inte ätit på två dygn vilket triggar igång ätstörda tankar, jag hatar det. Men jag kan inte förmå mig att äta, det känns så bra att vara så tom som jag är. Får jag inte vara tom på känslor och blod så får magen vara tom.

Fan vad jag  bara vill  lksghdskjfnkjsdnfjg ¨åååh måste stå emot

polishandräckning

I måndags skar jag mig djupt i armen och distriktssköterskan gjorde mig jävligt förbannad då hon behandlade mig respektlöst och var allmänt dålig på sitt jobb. Är dock skyldig henne ett tack för att hon tog hand om min hund den kvällen.. Det blev polishandräckning till akuten och det var ingen fin upplevelse. De ringde på dörren och stod utanför i 20 min innan de hade ringt nån hos min hyersvärd som låste upp ytterdörren. Sen hade jag låst dörren till vardagsrummet och den dörren slog de sönder rutan på, låste upp och skrek åt mig att koppla hunden och hotade med att spraya mig när det tog 2 sekunder för mig att visa min hand. Ena polisen var typ från småland, 25-30 års åldern och riktigt hetsig och äcklig. De släpade ut mig till bilen utan skor och den hetsiga polisen satt bak med mig i bilen. De bojade mig mitt på motorvägen för att de trodde att jag försökte öppna dörren när jag bara rörde axeln. Äckelpolisen slog mig i ansiktet och tryckte ner mig i baksätet och sen på akuten så stod han och tittade på mig obehagligt och ´ucskade och befallde sköterskan att ringa efter vak på psyk.

PÅ akuten skulle kirurgen sy men hämtade ortopeden som ev ville operera. Han skulle återkomma morgonen efter till avd och kirurgen sydde. Sen sa ortopeden igen att det blir nog ingen operation. Det slutar inte blöda och jouren kommer och söker ortpeden men då var han på operation så hon pratade med en annan som inte ens kom och kollade. Jag ska till sjukgymnastiken på tisdag och få program för handen. Det gör så jävla ont i den och jag kan inte använda den länge innan fingrarna tappar styrka och motoriken försvinner helt typ 😦 Jag hoppas det går att fixa utan operation, för nu har de sagt att de inte ska operera och det är säkert för sent nu ändå. Jag måste också va försiktig med armen så inte muskeln slits av helt.

Jag fick komma hem redan i onsdags och då var mamma här med min hund. Hon åkte på fredagen och jag kände mig ensam och har haft mkt självskadetankar i helgen men har lyckats stå emot. Jag måste vänta till tisdag och se hur det blir med handen innan jag förstör min kropp ännu mer. Jag vill köpa fina, dyra rakblad. Jag är sjukt i huvudet.

im back

Nu har jag inte skrivit på en månad, jag måste nog bli bättre på att skriva här. ni är ju ändå ett par stycken läsare, kul! Sen sist har det hänt en del grejer. Ett par allvarliga självskador där ett gick alldeles för långt och var under alkoholpåverkan. Muskeln skars nästan av men syddes ihop innan såret syddes ihop. Jag fick stanna på avdelningen men fick åka hem dagen efter (tack gode gud) om jag började med antabus igen, så det har jag gjort. En överdos slank in där nånstans också och hade kunnat sluta med döden om inte mamma ringt stödet som tog sig in i lägenheten och ringde ambulans. Det blev ett dygn på hjärtintensiven med vak och sen en natt på akutavdelningen med tjocka förband på armar och ben, sen vidare upp till min vanliga avdelning där jag är inskriven. Eftersom det varit en del självskador så har jag LPT kvar. Det löper ut i april och jag ska träffa läkaren igen i januari och eventuellt avslutar han tvångsvården då. På DBT går det ok, jag är jätteless på gruppen. Alla bara pratar känslor och har roligt samtidigt, gråter och missuppfattar alla uppgifter och är bara allmänt jobbiga att ha att göra med. Idag blev jag så less när de bara satt och berättade hur dåligt de mådde och att de behövde så mkt hjälp, sen började hon bredvid mig gråta och då fick jag nog. HÅLL ERA KÄNSLOR FÖR SIG SJÄLV känner jag, men så tänker tydligen ingen annan. Jag har blivit uppväxt med att man håller sånt för sig själv, ingen annan ska bry sig om hur man mår. Man ska inte lägga den bördan på andra.

Nu är det juletider och jag orkar ingenting. Jag vill inte fira med min syster för hon är sjuk i huvudet och jag kommer ha ihjäl henne om jag har otur. För hon är hemsk och provocera de och jävlig mot mamma och hennes sambo, jävla unge. 22 år och beter sig som en femåring. Så hittar jag ingen annanstans att sova så kommer jag fira jul själv. Vilket kommer sluta med att jag tar livet av mig för jag hatar att var ensam och vara ensam på julafton skulle döda mig bara det.

En i stödet ska sluta i januari. Han som blivit en av mina bästa vänner. Men han sa att det inte blir det sista jag ser av honom för han kommer komma och hänga och dricka kaffe ändå. Tack gode gud. Han hade gruvat sig länge för att berätta för mig och jag kunde knappt hålla tårarna tillbaka när han gjorde det, jag försökte spela oberörd men jag var nog genomskinligare än heligt vatten. Den dagen han jobbar hos mig sista gången kommer det inte gå, jag kommer inte kunna hålla mig. Det känns så tråkigt, han har trots allt varit hos mig flera kvällar i veckan i ganska precis 2 år.

Framöver har vi mkt på jobbet och jag har mycket inom vården också. Antabus och dbt tar upp hela mitt liv typ. På hälsocentralen är de dumma i huvudet och fattar inte att de måste komma ut då det är bokat för jag har inte tid att spendera hela jävla dagarna på hälsocentralen -.- AF räknar på lönebidrag och mest troligt skriver jag på anställningsavtalet på 50% i januari el februari. Mitt bostadstillägg ska räknas om nu när jag inte har en enda krona på sparkontot. Min ekonomi är körd, jag har nästan 20k i skulder till olika långivare. HELVETE. Mamma vet inget…

Jag har förberett mig länge på att behöva camshowa och har nu tagit tag i det. Bara det att de tyckte jag såg så ung ut så var tvungen att skicka in bild på mitt leg för att bevisa att jag är över 18.. Att se ut som 16 är sällan en fördel när man är 23.

vill amputera benet.. sån jävla panik

Shit vad jag skakar nu alltså….

Idag skulle vi ta stygnen på dagen men det hanns inte, jag har ju varit ute på permission och varit på dbt grupp (som gick sjukt bra idag) och sköterskorna hade mycket att göra. Men sköterskan som jobbar ikväll (extra) som har varit min kontaktperson i öppenvården under en lång tid tog sig tid att ta stygnen efter middagen. Vi hann ta bort stygnen på båda armarna och på ena sidan av vänstra benet. Igår kollade två sjuksköterskestudenter på såren och vi såg då att det var lite rött och irriterat på ett ställe under all tejp., det var väldigt ömt också. Men jag sa det att stygnen skulle tas idag så de behövde inte dra upp och kolla då när det ändå skulle kollas idag.

Jag väntade spänt när sköterskan tog bort tejpen (eller ja, SLET bort inte särskilt försiktigt alls och det gjorde ont när hon ryckte i stygnen) för att se hur det såg ut runt det såret. OBS äckelvarning… … Det var illrött, svullet och ur hålen där stygnen suttit kom det ut äckligt var. Jag fick panik och nästan skrek att det var infekterat, men sköterskan bara nej det tror jag inte det är nog såret som har en process (wat??).. Vet inte vad det är men en abscess vet jag vad det är och det såg jag. Jag sa åt henne att hon måste känna om det är varmt vilket hon inte ens gjorde, hon sa bara att vi skulle lägga på nåt. Jag trodde hon skulle ta sårsprayen så jag sa det att ta ett förband istället, och hon började ta fram ett. Jag kände på såret själv och det var jättevarmt, svullet och ömt. Jag fick ännu mer panik men hon bara äh vi har koll på det där bara

Jag är LIVRÄDD för infektioner. Jag får panik och katastroftankar (blodförgiftning, amputation) och vill bara få bort infektionen och vill skära bort det. Just nu är jag så äcklad och rädd för mitt ben och vill helt seriöst skära av det. Jag är glad att jag inte är hemma nu för då hade jag tagit kniven och skurit SHIT JÄVLA BENHELVETE

Jag kan inte säga nåt till personalen om det heller för då kommer de tro att jag är helt galen. Jag kommer självklart inte att skära i benet (har inget att skära med) och då skulle jag absolut inte få gå till frisören imorgon. Nu efter stygnen är borta så gör det skitont i benet… Jag är jätterädd för penicillin också för tabletterna är så STOORA så jag törs inte svälja dem hela, inte ens om man delar dem för då blir det vassa kanter. Jag är rädd att de ska fastna i halsen. I år har jag fått penicillin två gånger mot min äckliga tand (som nu är borta efter en operation <3) och då fick jag flytande. De två gångerna innan det fick jag för infekterade sår och då fick de krossa tabletten och blanda med sylt (så jävla äckligt) för att jag skulle få i mig det.

Jag har ett litet hopp att sköterskan imorgon säger att ”nej men det är inte infekterat” men det hoppet är litet, för jag tror till 95% att det är infekterat. fyfan om det är så pass att jag måste få antibiotika då dör jag hellre

nej jag måste distrahera mig med netflix eller något

kaos

Ikväll på avdelningen så skadade jag mig, jag hade tagit med mig rakblad hemifrån.. Det var jävligt dumt och jag fick nästan mer ångest efter jag hade gjort det.. De var bara tre personal och en satt på vila med ätstörningspatient men fick avbryta den.. det var blod  i hela badrummet och någon behövde trycka på såren för de blödde så mycket.. Fan jag ställer bara till det hela tiden.. Primärjouren kom och sydde 30 stygn, skönt att vi slapp gå ner på akuten för det är ju lördagskväll och vi hade säkert fått vänta flera timmar. dessutom med lite personal här så hade de behövt kalla in extra från nån annan avdelning och ja..
jag slapp vak men fick risktillsyn, så jag kommer inte få gå ut imorgon. men kanske på måndag om jag har tur, vilket vore jävligt bra för då har jag ett viktigt ärende på stan

jag bad om en macka och sen fick jag nattmedicinen, nu ska jag sova

hempermis

Idag fick jag hempermission för att hämta viktiga papper och min dator. Jag är hemma just nu och passar på att skriva lite här på datorn medan den laddas. Stödet hade plockat undan allt nedblodat i sängen och lagt det i tvätten. Skohyllan var helt sned och min vita jacka var blodig så jag måste ha ramlat över skohyllan eller nåt. Tydligen gick jag alltså själv till ambulansen (eller om jag efter att ha ramlat fick ”skjuts”) Men det var schysst att stödet hade städat undan blodet. Jag ringde min terapeut som bad mig leta rätt på tabletter om jag hade hemma och lämna till avdelningen, jag har hemma men kommer inte göra det. Jag sa att jag trodde att jag tog alla men skulle kolla noga om jag hade kvar och isåfall ta med. Jag kanske ska ta med två-tre stycken ändå

En sköterska kollade mina stygn idag och på vänstra armen är det något konstigt. Det gör ont i vissa lägen och funktionen är påverkad, men det kan bero på stygnen så när de tas bort ska handen o armen undersökas för att se så att inte muskeln blivit skadad. Jag hoppas verkligen inte det. Jag minns att just det såret blev sjukt djupt och det satt en jävla massa stygn på det

Jag har köpt lite godis och ska köpa popcorn o bjuda mina medpatienter på ikväll. Det har bara kommit tre nya sen sist jag var där och bodde där och de är lugna och trevliga allihop. Vi sju andra är samma som varit där sen i somras minst.

 

Självmordsförsök

I söndags tog jag en överdos. 60 st tabletter, olika benzo. Jag skar mig överallt, mamma ringde ambulans efter hon pratat med mig. Jag var på hjärtintensiven i ett dygn efter att jag blivit ihopsydd på akuten (tror jag, jag minns inte mkt). Jag vaknade på hia med vak från avdelningen men blev rullad till psykakuten för det fanns inga lediga rum på min avdelning. Så jag var där i två dagar, men nu är jag på ”min” avdelning. Jag har idag börjat äta. Läkarna var oroliga över att jag inte drack eller åt, men jag tog tag i mig själv och bara började igen. LPT kommer bli förlängt m 6 månader och jag ska på förhandling den 5 oktober. 

Jag mår helt ok ändå, klättrar upp ur det mörka hål jag ofrivilligt ramlat ned i. Idag skulle jag egentligen ut med personal men det är personalbrist i hela huset (psykiatrin) så de hann inte idag, men imorgon är jag ”högprioriterad” som en skötare sa! Går allt bra med utevistelse så får jag gå ut själv i helgen o åka hem o hämta min dator så jag kan plugga. Sen får jag eventuellt hempermission nästa vecka, Nice. Läkaren här är bra

Den 6 ska jag till frisören och fixa mitt hår, det blir kul. 4000kr fattigare blir jag men det är värt det. Jag mår så dåligt över mitt hår nu. Jag hade mitt naturliga, axellånga hår men under en period med mkt ångest och psykotiska symtom så slet jag faktiskt av mig håret. Så jag fick klippa ALLT. Hade hår till nacken.. nu har det växt ut lite men. Mer hår ska det bli

Jaja de har tagit bort vaket idag iallafall så det går åt rätt håll. Nu ska jag äta middag hejdå

för varför ska man få må bra en längre tid

Det har hänt så sjukt mycket bra den här veckan. Jag har fått mitt nya efternamn godkänt, jag har fått en anställning på 25% (eller ja inte än då, men ska ha möte med arbetsförmedlingen och kolla lönebidrag och sånt) och så har jag tagit tag i saker jag skjutit på länge och det känns ju faktiskt bra att det är gjort.  Men ändå har det varit tungt i veckan, varje kväll har jag dippat och ikväll kunde jag inte hantera det längre så jag skar mig i båda armarna. Det har byggts på så mycket skit och jag klarade inte mer

Jag fick panik och ringde stödet som ringde distriktssköterskan som ringde SOS alarm och hux flux var ambulansen här. Ambulanssköterskan kände jag igen direkt, han jobbade på psykiatrin förut och jag minns när han gjorde sin sista natt för att han skulle börja jobba på ambulansen. Det var skönt att det var någon man ”känner” som kom. Det konstaterades att det absolut skulle sys och vi åkte in, men jag fick sitta i ambulansen och slapp ligga på båren. Jag fick vänta ett tag på akuten men sen kom en ortoped och sydde ihop mig. Jag råkade klaga på undersköterskan som blev märkbart sur på mig haha. Ambulanssköterskan (som ju jobbat på psyk innan och förstår systemet) sa till mig att han skulle se till att de inte skickade mig till psyk eftersom jag är permitterad, men när jag precis skulle gå så kom läkaren och sa att jag skulle dit ändå. En väktare skulle komma men jag smet därifrån och tog bussen hem, Jag väntade mig att polisen skulle stå utanför min port om inte ända framme vid min dörr men det gjorde dom inte. Och dom har inte kommit än så de lär de nog heller inte göra. SKÖNT. Lär dock få höra ett och annat imorgon när avdelningen ringer….

Jaja jag är 20+ stygn rikare och har inte fått mina kvällsmediciner (som ambulanssköterskan lämnade till ansvarig sjuksköterska på akuten men nääärå apodospåsen ligger väl bakom några papper under en pärm bredvid blomkrukan på en kateter. Så jag har gjort i ordning en kopp kvällsro som jag ska hälla i mig och hoppas på att jag får sova..