Jag lever

Jag tog alla tabletter och sen ringde mamma ambulans. Jag minns inte så ny förutom att jag var fastspänd och skrek och försökte ta mig loss. Jag vaknade upp på intensiven med halsont efter magpumpning och blåmärke på rumpan efter injektion. Två skötare från akutavdelningen kom och hämtade mig. Min avdelning är full så jag är på akutavdelningen.

Läkaren sa att det var riktigt nära att jag dog och hon var nästan förvånad att jg överlevde. Jag hatar mig själv. Jag vill ju inte dö egentligen!! Jävla impulser. Jag hoppas jag får åka hem imorgon. 

Annonser

polishandräckning

I måndags skar jag mig djupt i armen och distriktssköterskan gjorde mig jävligt förbannad då hon behandlade mig respektlöst och var allmänt dålig på sitt jobb. Är dock skyldig henne ett tack för att hon tog hand om min hund den kvällen.. Det blev polishandräckning till akuten och det var ingen fin upplevelse. De ringde på dörren och stod utanför i 20 min innan de hade ringt nån hos min hyersvärd som låste upp ytterdörren. Sen hade jag låst dörren till vardagsrummet och den dörren slog de sönder rutan på, låste upp och skrek åt mig att koppla hunden och hotade med att spraya mig när det tog 2 sekunder för mig att visa min hand. Ena polisen var typ från småland, 25-30 års åldern och riktigt hetsig och äcklig. De släpade ut mig till bilen utan skor och den hetsiga polisen satt bak med mig i bilen. De bojade mig mitt på motorvägen för att de trodde att jag försökte öppna dörren när jag bara rörde axeln. Äckelpolisen slog mig i ansiktet och tryckte ner mig i baksätet och sen på akuten så stod han och tittade på mig obehagligt och ´ucskade och befallde sköterskan att ringa efter vak på psyk.

PÅ akuten skulle kirurgen sy men hämtade ortopeden som ev ville operera. Han skulle återkomma morgonen efter till avd och kirurgen sydde. Sen sa ortopeden igen att det blir nog ingen operation. Det slutar inte blöda och jouren kommer och söker ortpeden men då var han på operation så hon pratade med en annan som inte ens kom och kollade. Jag ska till sjukgymnastiken på tisdag och få program för handen. Det gör så jävla ont i den och jag kan inte använda den länge innan fingrarna tappar styrka och motoriken försvinner helt typ 😦 Jag hoppas det går att fixa utan operation, för nu har de sagt att de inte ska operera och det är säkert för sent nu ändå. Jag måste också va försiktig med armen så inte muskeln slits av helt.

Jag fick komma hem redan i onsdags och då var mamma här med min hund. Hon åkte på fredagen och jag kände mig ensam och har haft mkt självskadetankar i helgen men har lyckats stå emot. Jag måste vänta till tisdag och se hur det blir med handen innan jag förstör min kropp ännu mer. Jag vill köpa fina, dyra rakblad. Jag är sjukt i huvudet.

ett helvete

I måndags tog jag en överdos och drack alkohol. Jag fick åka med ambulans i ilfart till akuta där jag fick dricka kol och bli ihopsydd, jag minns inget av det förutom när en sjuksköterska skulle rulla mig till hjärtintensiven och satte hjärtmonitorgrejen på min säng vid mina fötter. Jag vaknade på hjärtintensiven med syrgas och dropp, psyk kom och hämtade mig i rullstol och jag blev inlåst på avd. Jag skadade mig tisdag och onsdag sen satte de in extravak då risk inte räckte. Så jag hade extravak fram till måndag men lyckades ändå skada handen rejält medan en skötare bara tittade på typ. Jag önskar hon hade hindrat mig.. De röntgade men inga skelettskador och nu är handen bättre. När de tog bort vaket hade jag fått grejer hemifrån av en kompis och varken hon eller jag visste att det låg rakblad i neccessärren,. Jag hade redan tagit ett glas jag skulle skära mig med i duschen men tog rakblad istället. Blödde rejält, alltså REJÄLT och jag minns jag försökte kravla mig ur duschen men kom bara halvvägs. Personalen hittade mig efter en timme avsvimmad helt naken på golvet. De tejpade mig och satte tillbaka extravaket igen.
Mitt blodtryck sjönk och pulsen steg så de satte in ett konstigt dropp under natten. På morgonen tog de massa prover och sen tog de blodvärde och det låg på 43 så sjuksköterskan kom snabbt in och han och en skötare rullade mig i sängen till akuten där det blev mer prover och kirurgen sydde ihop mina sår sen gårdagen. Det bestämdes att jag skulle få blod och stanna på obs över natten för att kolla värde på morgonen och ev få mer blod. Nu ligger hb på 90 så jag behövde inget blod, men får absolut inte förlora mer. Läkarna sa att jag var nära på att ”stryka med” och undrade om jag gjorde det i suicidsyfte. ”Nej, inte egentligen” sa jag. Jag ville bara tömma mig på blod, fast då dör man ju..

Nu är all tillsyn borta för jag måste bevisa att jag klarar det så jag kan åka på permission på fredag. Jag ska känna efter om det känns bra att åka hem över helgen men jag tror inte det. För om jag skadar mig så får jag inte åka söderut i sverige för studiebesök med jobbet nästa vecka. Jag tror jag kommer skära mig ordentligt om jag åker hem över helgen, men jag får se hur det känns imorgon o fredag.

Just nu sitter jag i extravalets fåtölj, hoppas dom inte tar bort den haha så jag har något skönt att sitta nu. Jag mår mkt bättre idag än igår och klarar att sitta och ligga utan problem, blir dock väldigt trött av minsta lilla ansträngning men det kan bero på att jag ätit dåligt under en veckas tid och inte ätit något alls sen middagen igår då bara litegrann. Jag ska fixa lite dokument och så till jobbet på fredag, men först röka.

för varför ska man få må bra en längre tid

Det har hänt så sjukt mycket bra den här veckan. Jag har fått mitt nya efternamn godkänt, jag har fått en anställning på 25% (eller ja inte än då, men ska ha möte med arbetsförmedlingen och kolla lönebidrag och sånt) och så har jag tagit tag i saker jag skjutit på länge och det känns ju faktiskt bra att det är gjort.  Men ändå har det varit tungt i veckan, varje kväll har jag dippat och ikväll kunde jag inte hantera det längre så jag skar mig i båda armarna. Det har byggts på så mycket skit och jag klarade inte mer

Jag fick panik och ringde stödet som ringde distriktssköterskan som ringde SOS alarm och hux flux var ambulansen här. Ambulanssköterskan kände jag igen direkt, han jobbade på psykiatrin förut och jag minns när han gjorde sin sista natt för att han skulle börja jobba på ambulansen. Det var skönt att det var någon man ”känner” som kom. Det konstaterades att det absolut skulle sys och vi åkte in, men jag fick sitta i ambulansen och slapp ligga på båren. Jag fick vänta ett tag på akuten men sen kom en ortoped och sydde ihop mig. Jag råkade klaga på undersköterskan som blev märkbart sur på mig haha. Ambulanssköterskan (som ju jobbat på psyk innan och förstår systemet) sa till mig att han skulle se till att de inte skickade mig till psyk eftersom jag är permitterad, men när jag precis skulle gå så kom läkaren och sa att jag skulle dit ändå. En väktare skulle komma men jag smet därifrån och tog bussen hem, Jag väntade mig att polisen skulle stå utanför min port om inte ända framme vid min dörr men det gjorde dom inte. Och dom har inte kommit än så de lär de nog heller inte göra. SKÖNT. Lär dock få höra ett och annat imorgon när avdelningen ringer….

Jaja jag är 20+ stygn rikare och har inte fått mina kvällsmediciner (som ambulanssköterskan lämnade till ansvarig sjuksköterska på akuten men nääärå apodospåsen ligger väl bakom några papper under en pärm bredvid blomkrukan på en kateter. Så jag har gjort i ordning en kopp kvällsro som jag ska hälla i mig och hoppas på att jag får sova..

Fuck krisplan vi krisar istället

Det har rullat på helt ok hemma senaste veckan. Jag har dock gjort saker för att jag är tvungen och inte haft tid att slappna av. Utan man måste städa, tvätta, rasta hunden, laga, plugga, jobba. Inte sjunga, måla, korsord eller något annat alls. Och sen sa det pang.

Igårkväll drack jag två öl tillsammans med en tablett (ej ordinerad och narkotikaklassad, go figure typ) mitt i ångesten som byggts upp under typ en månad och som sen exploderade. Jag skar mig djupt i armen och fick spendera natten och morgonen på akuten hos kirurgen. 22 stygn blev det. Jag blev skickad till psykakuten för bedömning där jag träffade en jävla hor-läkare (sorry not sorry) som sa att han skulle grunda vårdkntyget på att jag inte kan lägga om armen hemma själv???? Han var inte helsvensk och förstod väl fan inte ens vad han själv sa. MEN det blev frivillig inläggning.

Läkaren var bekymrad idag över att en del av armen fortfarande är bortdomnad fast det är 11 timmar sen den bedövades. Imorgon ska han kolla vidare på det för det kan helt enkelt vara så att bedövningen gått jävligt djupt. Eller så har jag skurit sönder en nerv. Kirurgen var iallafall glad över att senor och muskler precis hade klarat sig. Sköterskan som la om armen idag här på psykiatrin undrade om jag kände igenom honom, och hinder gjorde jag. Det var han som kom in när jag tryckte på ”knappen” (så personalen kommer) för att jag hade ett gruskorn i knät (?? Psykotisk haha) och hade på något vis lyckats skära upp knät för att ta ut det. Jag ville bara visa dem att det faktiskt var ett gruskorn där och att det var borta. Han tryckte då på sitt larm. In med sköterskor, förband, hot om bälte, bort med anda patienter från korridoren så jag kunde föras till behandlingsrummen. Sen blev det kaos. Anyways: När han drog upp mina ärmar idag så sa han ”det har blivit en del ärr de senaste åren du”. Incidenten med gruskornet var för 5 år sedan. Och jag minns honom så väl. Gruskornsförstöraren. På den tiden hade jag bara ”små” ärr lite här och där. Idag ser jag hemsk ut tydligen. Mer om det i annat inlägg..

Jag lär få stanna över helgen och jag tänker inte bråka med personalen (eller medpatienter..) utan hålla mig lugn och sansad tills läkaren släpper ut mig. För frivilligt är det aldrig – vill man ut så konverterar de till LPT. Idioter. Jag ska sova när jag förväntas sova, göra ”normala” saker som se tv och läsa tidningar, äta måltiderna så gott det går (de vet redan att jag är dålig på att äta).

Jag har haft träff med dbt terapeuten och hon verkar helgrej. 

Sorry för rörigt inlägg men jag hade mycket att säga. Plus att jag har tråkigt. hoppas jag får chansen att åka hem imorgon!