Längesen jag skrev

Hej allihop!

Nu är det typ 2 månader sen jag skrev sist. OTROLIGT mycket har hänt, mycket positivt. 

Jag har varit självskadefri i 67 dagar idag! Önskan och tankarna på att skada mig har bara försvunnit, jag vet inte hur det gått till men jag är jävligt glad. Jag vill inte skära mig längre, jag behöver inte det! Jag har även äntligen fått en god man, vi väntar på att tingsrätten ska ta beslut innan han kan börja. Så skönt att få hjälp med det ekonomiska, för det funkar inte alltså.. 

Och så har jag fått en ny lägenhet!! Det är jag så himla glad för. Min anställning på jobbet gick ut den 31 augusti, och jag kommer inte att gå tillbaka dit något mer. Jag jobbar inte gratis, dessutom är företaget dödsdömt.. Jag ska börja plugga in matte 2, det är jag nervös inför och hoppar fram och tillbaka mellan att se fram emot det och att vilja hoppa ur för jag kommer inte klara av det. Jag har inte behövt vara på avdelningen på exakt (på dagen!) 2 månader. Mitt LPT går ut i oktober och jag är ganska säker på att de inte kommer eller ens kan förlänga 🙂 så jag kommer bli fri!

Jag är snart klar med fas 1 i DBTn. Eventuellt kommer jag behöva byta terapeut då, då min nuvarande ska börja jobba 60% med ett projekt och kanske det räcker så hon kan vara på dbt teamet 40%. Men det vet vi inte än. Det känns ok om det skulle bli så att jag får byta iallafall, får ju välja vem jag vill ha också haha. 

Jag har begärt ut handlingar från hovrätten och tingsrätten från den våldtäkt jag blev utsatt för av en nära släkting 2008. Jag har typ förträngt allt, och det var bra att jag läste igenom händelseförloppet. Det känns som att jag fått tillbaka en liten del av mig själv. Dessutom var det inte alls så jobbigt som jag trodde att läsa det. 

En lite dålig sak är att maten har börjat krångla. Jag äter alldeles för lite och psykiatrin håller koll på min vikt. Jag har haft anorexi, men det var typ 4-5 år sedan. Det finns lixom i bakhuvudet, men jag ska inte falla mer i det träsket igen. Aldrig! 

Jag har börjat umgås mer med vänner. Vuxna, ”normala”, trevliga vänner som vill göra vanliga saker istället för att bara supa, knarka och hitta på djävulskap. 

Det är höst, vilket är min favoritårstid 🙂 tända ljus, mys under filt framför en film med en kopp té och typ 4 satsumas. 

Jag har också slutat med all neuroleptika. Risperidon är utsatt och jag känner mig mindre ”dimmig”, korkad och trött. Dock har jag svårt att somna på kvällarna. 

Jag har också bestämt mig för att sluta med droger. Än så länge tar jag Antabus och jag kan inte hantera att dricka alkohol just nu, så det kommer jag fortsätta med även om LPT går ut och det inte längre är ett krav för permission. För jag behöver ha Antabus. 

Jag har också bestämt att jag ska undvika destruktiva relationer. Alla mina ”pundarvänner” kommer jag sluta umgås med. När de är rena får de gärna höra av sig. Jag vill inte vara i den världen. Även andra destruktiva relationer har jag avslutat. Personer som sänker min livskvalitet på något sätt. 

Jag mår så bra nu för tiden. Dock hände allt ovan på en gång, så det har varit stressigt men jag har kunnat hantera det bra. För ett år sedan hade jag tagit livet av mig, eller åtminstone försökt. Jag är stolt över mig själv! 

Annonser

lite bra grejer som händer

Jag hade fått för mig att förhandlingen var idag den 5 och att det var torsdag, och jag har tid hos frisören den 6 på torsdagen. Jag fick för mig att det var onsdag både idag och imorgon och att jag skulle till frisören i övermorgon men då är det ju fredag. Haha jag vet inte hur fan min hjärna fungerar ibland.

Idag har jag grupp på eftermiddagen och den vill jag gå på. Jag vill också ha utevistelse så jag kan gå och köpa lite saker jag behöver och gå till skatteverket och banken. Jag har ju bytt efternamn till min mammas namn, för på pappas sida har jag inget kvar, alla har gift om sig och det känns hemskt ändå att ha bytt för pappa  ville gärna att jag och min syster skulle föra efternamnet vidare men jag har lixom inget kvar med mitt gamla efternamn. Mamma föreslog att jag skulle byta för typ ett år sen, men det kändes inte rätt. Hon betalade för mitt namnbyte, jag vet inte om min syster ska byta det gör hon ju precis som hon vill. Nog om det

Jag ser fram emot imorgon!! Jag ska till frisören och färga håret och sätta i tejpextensions. jag hade det mycket förra året och trivdes verkligen i långt hår. Nu har jag ju kort hår och vill ha längre så jag är sjukt peppad på att fixa håret igen. Det blev sen leverans för det blev nåt strul hos företaget, så håret kanske inte hinner komma denna vecka. Har det inte kommit så ska vi ändå lägga färgen imorgon så bokar vi tid i början på nästa vecka för att sätta i håret. Jag längtar tills jag får känna mig lite finare. Jag är så missnöjd med mitt hår nu. Dock kommer jag bli flera tusen fattigare, men det är det värt. Jag får känna mig fin i typ 6-8 månader (jag vet man ska byta hår oftare men jag är snål haha)

Advokaten ringde angående förhandlingen som är imorgon, men jag motsätter mig inte och kommer inte att närvara då det inte är någon mening. Jag har inget att säga då jag som sagt inte motsätter mig utan accepterar skiten. Jag behöver inte försvara något och advokaten kommer framföra att jag inte gör motstånd. Det här stycket blev konstigt för orden passar inte in alls haha, men ni förstår vad jag menar.

Jag ska prata med sköterskan nu och ge henne en lapp med mina önskemål (grupp och utevistelse)

för varför ska man få må bra en längre tid

Det har hänt så sjukt mycket bra den här veckan. Jag har fått mitt nya efternamn godkänt, jag har fått en anställning på 25% (eller ja inte än då, men ska ha möte med arbetsförmedlingen och kolla lönebidrag och sånt) och så har jag tagit tag i saker jag skjutit på länge och det känns ju faktiskt bra att det är gjort.  Men ändå har det varit tungt i veckan, varje kväll har jag dippat och ikväll kunde jag inte hantera det längre så jag skar mig i båda armarna. Det har byggts på så mycket skit och jag klarade inte mer

Jag fick panik och ringde stödet som ringde distriktssköterskan som ringde SOS alarm och hux flux var ambulansen här. Ambulanssköterskan kände jag igen direkt, han jobbade på psykiatrin förut och jag minns när han gjorde sin sista natt för att han skulle börja jobba på ambulansen. Det var skönt att det var någon man ”känner” som kom. Det konstaterades att det absolut skulle sys och vi åkte in, men jag fick sitta i ambulansen och slapp ligga på båren. Jag fick vänta ett tag på akuten men sen kom en ortoped och sydde ihop mig. Jag råkade klaga på undersköterskan som blev märkbart sur på mig haha. Ambulanssköterskan (som ju jobbat på psyk innan och förstår systemet) sa till mig att han skulle se till att de inte skickade mig till psyk eftersom jag är permitterad, men när jag precis skulle gå så kom läkaren och sa att jag skulle dit ändå. En väktare skulle komma men jag smet därifrån och tog bussen hem, Jag väntade mig att polisen skulle stå utanför min port om inte ända framme vid min dörr men det gjorde dom inte. Och dom har inte kommit än så de lär de nog heller inte göra. SKÖNT. Lär dock få höra ett och annat imorgon när avdelningen ringer….

Jaja jag är 20+ stygn rikare och har inte fått mina kvällsmediciner (som ambulanssköterskan lämnade till ansvarig sjuksköterska på akuten men nääärå apodospåsen ligger väl bakom några papper under en pärm bredvid blomkrukan på en kateter. Så jag har gjort i ordning en kopp kvällsro som jag ska hälla i mig och hoppas på att jag får sova..

Såå idag var jag på min första hempermission. Det gick kanonbra. Stödet hemma hjälpte mig att städa (hon putsade mina fönster haha). Sen bjöd hon på lunch och vi drack kaffe. Efter det så gick vi en promenad i parken med hennes fina labradoodle och sen åkte vi och hämtade ut mina paket. Hon åkte till kontoret för att hämta några papper sen åkte jag med henne tillbaka till stan. Imorgon ska jag prata med läkaren och höra om jag får skjuta fram min permis några timmar. En i stödet ska sjunga och spela och så ska vi fika tillsammans allihopa (stödet och deras ”kunder”) och då tänkte jag ha permission 13-16 istället för 10-14.

Jag har svinnot i en kindtand som krånglat ett helt jävla år. Tandläkaren har räddat halva tänden och fyllde den temporärt och slipade ner den så det inte skulle göra så ont när jag bet ihop. Andra halvan försökte hon dra ut men fick inte ut den nedersta delen, så hon skickade remiss till kåkkirurgen och skrev att det var bråttom och jag skulle få en tid inom 3 månader men min tandläkare sa att hon hoppades att de såg hennes anteckning och att jag kunde få komma efter 1-2- månader. Nu har det gått 4 månader och de jävlarna har inte hört av sig. Lagningen på den halvan som ska vara kvar har lossnat – igen. Och det gör skitont. På andra sidan käken har en bit av en lagning också lossnat så jag kan inte tugga på någon sida alls. Jag mailade tandläkaren idag och hoppas att det finns en som kan träffa mig på ftv så snart som möjligt. Den här tanden har jag haft en riktig jävla fet infektion i och min kind blev dubbelt så stor. Jag fick två penicillinkurer och efter det gav det sig, då var det bråttom till kåkkirurgen. Nu har lagningen lossnat och den har än en gång blivit en knöl på undersidan käken och allt gör ont. Jag ORKAR inte en penicillinkur till, jag är så jävla rädd att jag ska bli immun mot det och när det gäller livet så kommer inte antibiotika bita på mig och jag kommer dö en smärtsam död. Drama queen det är jag det, men ändå.

Min hundvakt som haft hand om min hund i nästan två månader (tretton guldstjärnor till henne) kan inte längre ha min hund hos sig. Hon har börjat praktik och har 2 åriga dottern på heltid då hennes pappa är bortrest och så är det en massa annat som händer i hennes liv just nu. Så jag ska hämta min pälsboll senast torsdag men helst onsdag, sen vet jag fan inte. Min mamma är bortrest och mitt ex vill jag inte be om en tjänst till och dessutom jobbar han. Jag har inga vänner (förutom en, men han är pälsdjursallergiker) och min syster har jag sagt upp kontakten med. På ronden idag bad jag min kontaktsjuksköterska att fråga läkaren om jag kan få vara hemma på permission med min hund. Jag sa att jag kan ha honom på pensionat ons-mån men jag är inte gjord av pengar. Det är 300kr/dygn och jag betalade räkningar för mina sista pengar idag. Tur det rullar in lite cash om 1-2 veckor.. Jag hoppas att jag får hempermission från och med nästa måndag, annars vet inte jag vad jag ska ta mig till. Isåfall får landstinget stå för konstnåden för pensionat och gör de inte det så kan jag inte göra något mer. Då måste polisen omhänderta honom och då går jag under. Jag kommer att spricka sönder, mitt hjärta kommer att tvinna sig 593 varv och alla minas muskler kommer att förtvina. Jag kommer gråta tills jag får vätskebrist och mitt hjärta kommer att blöda tills jag är tömd på blod. Han är mitt allt. Jag har kämpat och är så stolt över mig själv, jag är så glad att jag inte gav upp och att jag trodde på mig själv. Jag är så glad att jag hittat min själsfrände och han ger mig så mycket glädje och framtidstro. Han är min och har han ett friskt liv så kommer han att vara det i minst 10 år till. Min älskade älskade älskade bollkalle.

hej sommar

Jag har haft 2 1/2 sjukt bra dagar!! I torsdags levde jag på riktigt och dagen var fantastisk. Igår kom en fin vän och kollega och hälsade på. Vi gick omkring i parken och jagade pokemons, drack slushie och njöt av sommarsolen. Idag har jag fyndat en snygg, lång klänning med långa armar! Så nu kan jag slippa svettas ihjäl och ändå vara fin utan att behöva visa armarna. Jobbigt när man ser ut som man gör och inte kan gå omkring i kortärmat bland folk som kan ta illa upp på något sätt. Det är mycket barn överallt nu också och jag får så dåligt samvete när barnet frågar en vuxen i sällskapet vad hon har gjort på armarna och vuxna människan tittar snabbt på mig med sorg, skam och irritation i blicken och försöker komma på vad hen ska säga till det lilla barnet. Själv brukar jag säga att jag helt enkelt gjort illa mig, slagits med tigrar, varit sjuk på insidan och fått märken på utsidan eller att jag smygit omkring i hallonsnåren. Det beror på åldern på ungen. Jaja nog om det

Jag köpte med cigaretter åt en medpatient som inte får gå ut och så köpte jag glass som jag ska bjuda avdelningen på efter middag. Det är sommar

boende till hösten

Jag får inte plats på boende förrän till hösten… Läkaren ska göra en ny plan för mig för det är fan sjukt att jag ska behöva vara inlagd i fem månader när jag har ett hem och har börjat terapi och allting. Läkaren verkar tycka det med för jag behöver inte vara inlagd så länge, hoppas jag. Det hoppas läkaren med.

Jag har fått fin kontakt med en annan tjej här på avdelningen. Hon är så lättsam och härlig. Sist vi var inlagda tillsammans var hon väldigt dålig men hon minns mig precis som jag minns henne. Och nu har vi börat lära känna varandra det är kul.
På torsdag ska jag på jobbet en sväng och hem och hämta ut mina paket från usagodis!

japp så gick det

Jag har gjort mig av med alla tabletter. Flera hundra åt helvete, men det gör inget. Jag ska lägga av med alkohol och droger. Idag fick jag gå ut själv ett tag och det var skönt. En släkting ska gifta sig i helgen men jag fick inte åka på bröllopet (inte konstigt egentligen då det är 20 mil bort) och får spendera helgen på avdelningen. Mina små steg mot att bevisa att jag är redo att bli utskriven går bra. Jag blåser alltid grönt efter jag varit ute (två ggr har jag varit ute själv) och jag har aldrig med mig saker jag inte får ha. Utåt så mår jag alltid bra och inuti mår jag bra till 95% av tiden. Jag hoppas att jag får åka hem snart.

Nu ska jag ringa till min handläggare på kommunen och höra hur det går med att hitta gruppboende till mig.

Lalala

Väntar remiss till beroendeenheten, kallelse för DBT-bedömning och kallelse till ögonmottagningen. Jag har blivit erbjuden anställning på arbetsträningen. Det känns bra och jag är glad över att det tycker att jag gör ett bra jobb. Jag dricker fortfarande ofta och mer än jag vill egentligen. Jag har dock inte skurit mig någonting sen sist jag skrev. Min favorit sköterska på psykiatrin kommer tillbaka nu i februari. Det ska bli skönt att få träffa henne igen.

Saker man ser, gör och lämnar

Jag har blivit erbjuden en anställning där jag arbetstränar. Det blir antingen 25% eller 50% beroende på hur mycket jag klarar. Ska långsamt öka till 50% och se om jag klarar av det. Jag har också fått beslut om busskort varje månad från försäkringskassan så jag tar mig till mina aktiviteter på veckorna. Jag var på FK idag och fyllde i papper om att förlänga aktivitetsersättningen. Har haft det i ett år nu men har rätt till full ersättning även nu då jag inte kan jobba heltid (och kommer nog aldrig att kunna heller)

Jag höll mig nykter i 17 dagar men idag köpte jag alkohol som jag drack. Naltrexon verkar göra sitt jobb på alla sätt för jag känner knappt något fast jag dricker. 

Det blev tomat- och bönsoppa med basilika till middag. En knäckemacka till det och ett glas sockerfri julmust blev det också. Det är sällan jag lagar middag men idag blev det så. Ikväll kommer L från stödet och han är bra.