Vad gör man när man är tillfreds? Får man vara tillfreds?

Idag har jag städat. Även på balkongen och där är det mysigt numera. Min hund har hittat ny favoritplats under stolen. Jag har satt upp insektsnät så jag kan ha balkongdörren öppen utan att jävla bromsar och annat tull ska ta över min lägenhet. Jag mår bra av att städa, att ha det rent och fint omkring mig är oerhört viktigt för mig. Oreda, smutsiga golv och oorganiserade skåp stressar mig och jag är _extremt_ stresskänslig. Nu när det är städat och fint och jag är nyduschad, lagomt trött och fräsch så sitter jag ändå här och längtar efter rakbladet mot min hud. Jag längtar efter blodet. Vill känna svagheten, yrseln, andnöden och illamåendet av blodförlusten. Jag vill se mitt fett, mina muskler. Jag vill känna allting pulsera och bara tömma mig på blod. Men jag vill inte dö.

Det är läskigt att må bra, det är helt nytt för mig. Jag är en sån som inte kan hantera någon känsla alls, jag blir rädd för mig själv när jag är glad. ”Får du vara det?” säger terapeuten, nej det får jag inte. Men jag önskar att jag fick, för mig själv. Att jag tillät mig själv att få känna sig nöjd, glad och stolt. Men det går inte, jag måste sabotera för mig själv hela tiden. ”Det är rätt vanligt”, säger terapeuten. Ok, enda bra med det är ju att jag räknas som ”vanlig” i åtminstone ett sammanhang.

Jag har det alltid rent och städat omkring mig. Jag mår dåligt av oreda. Enligt en psykolog så vill jag ha så organiserat, rent och städat omkring mig för att jag på insidan bara är kaos. Ett sätt för mig att ta kontroll, att utöva mitt kontrollbehov på. Så kanske det är, det låter som att det kan stämma ganska bra. För jag är kaos. Jag är som sagt extremt stresskänslig och vet om det, jag kan bli psykotisk av för mycket stress. Dissocierar rätt ofta men var längesen jag fick psykos nu. Jag städar för att det ger mig lugn, jag blir lugn av att städa. Jag mår bra av att städa. Många tycker jag är ”pedantisk” och har ”städmani”, men det är ett sätt för mig att hantera stress och press och fortsätta ha ett någorlunda balanserat liv.

Men nu sitter jag här i min rena fina lägenhet. Alla kartonger kastade, balkongen är fin, golven rena, disken diskad, garderoben rensad, badrumsskåpen sorterade, tvätten sorterad, ren tvätt vikt. Allt är klart, jag kan inte göra så mkt mer. Vad gör man då? Vad gör man när man inte städar? Det är det jag gör på fritiden, jag städar. För att hålla reda på allt kaos. Men vad gör man när man inte städar? Vad gör man när allt är rent och fint? När det grundläggande för att må bra är klart och i ordning, vad gör man då? Hur lever man livet? Vad gör man när man lever?

Jag vill inte skada mig. Inte idag. Vill jag fortfarande göra det imorgon så gör jag det. Jag vet hur det slutar. Igår mitt i natten bankade det på dörren ”polisen kommer och hämtar dig snart” men jag talade mig ur det. För jag hade inte gjort någonting, och vad de vet hade jag inte tänkt göra något heller. Så jag sa som det var (men undanhöll det mesta) och lugnade alla, jag behövde inte tas in igen. Men det kanske hade varit bra om det skett, för jag är inte stabil. Jag är på bristningsgränsen, även fast jag gjort det så bra som möjligt. Jag har städat. Handlat saker jag inte är rädd för att äta, ätit och tagit antabus så jag inte kan dricka. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Och det var längesen jag skrev här nu, och för mighjälper det att skriva av sig. Nu har jag gjort det.

Vad ska jag göra nu då?

Annonser

update

Nu var det ett tag sen jag skrev. Jag fick åka hem dagen den 13 mars och har varit hemma sen dess. Eller ja, jag var hemma hos mamma i fjällen en vecka och så var jag på NUS i Umeå och fick diagnosen keratokonus och planerad tid för operation på ena ögat till att börja med. Man tar bara ett i taget för man måste ju kunna se någonting iaf, om än bara med ena ögat under några dagar! Jag kommer att vara vaken, det görs ofta under lokalbedövning och det känns skitläskigt att läkaren ska SKRAPA på min hornhinna medan jag är vaken, men men.

Efter överdosen för två veckor sen så vill läkaren förlänga mitt LPT, det jävla aset. Jag kan förstå honom men jag blir så jävla less ,mest på mig själv för att jag är så impulsiv och dum i huvudet. Det skulle vara förhandling igår och jag fick inte veta något förrän dagen innan det, men när jag kom till konferensrummet där det skulle vara så mötte jag skötere L och sen kom läkaren och irrade omkring. Förvaltningsrätten hade inte ens kommit, de var en halvtimme sena och när det var dags för min tur så hade personen innan mig inte ens börjat sin förhandling. Min advokat var inte där heller av nån jävla anledning, men läkaren sa att han skulle hälsa dem att jag varit där, men inte kunde vänta på dem (jag hade ju min hund hemma och kunde inte lämna honom 1- 1,5 timme extra) och då skulle de vara tvungna att skjuta fram det. Min advokat ringde på sena eftermiddagen och han hade sett till att de inte höll förhandlingen utan mig. Scchysst.

Stödet har börjat vara hos mig mellan 18-20 på kvällarna, för det är oftast den tiden jag brukar skada mig . Och de har uttryckt rädsla inför mina besök till psykiatrin, för de vet aldrig vad de kommer få se när de kommer till mig den tiden. De har sett mig nedblodad, blod i hela lägenheten, medvetslös efter överdoser, skrikandes och sparkandes mot poliser och ambulanspersonal, nedtryckt och fängslad, sett min hund vara orolig för mig i allt tumult.
Jag får typ inga fler ”chanser” nu, jag får inte skada mig ALLS, jag får inte göra något dumt. Då tar de min hund ifrån mig (jag vet inte vilka ”de” är, men mamma har sagt det iaf) och det vägrar jag. Då har jag absolut INGENTING att leva för, förlorar jag honom så tar jag livet av mig på tre röda sekunder .Han är allt jag har och jag klarar mig inte utan honom.

Idag ska jag och M från stödet till stan och shoppa lite på skitbutiker som jag brukar kalla dem, typ ÖB, rusta, dollarstore. Det stuket, det blir kul. Hon är två år yngre än mig och världens skönaste, roligaste och gladaste människa! Hon är så härlig och sjukt cool, så det här blir nog bra.

polishandräckning

I måndags skar jag mig djupt i armen och distriktssköterskan gjorde mig jävligt förbannad då hon behandlade mig respektlöst och var allmänt dålig på sitt jobb. Är dock skyldig henne ett tack för att hon tog hand om min hund den kvällen.. Det blev polishandräckning till akuten och det var ingen fin upplevelse. De ringde på dörren och stod utanför i 20 min innan de hade ringt nån hos min hyersvärd som låste upp ytterdörren. Sen hade jag låst dörren till vardagsrummet och den dörren slog de sönder rutan på, låste upp och skrek åt mig att koppla hunden och hotade med att spraya mig när det tog 2 sekunder för mig att visa min hand. Ena polisen var typ från småland, 25-30 års åldern och riktigt hetsig och äcklig. De släpade ut mig till bilen utan skor och den hetsiga polisen satt bak med mig i bilen. De bojade mig mitt på motorvägen för att de trodde att jag försökte öppna dörren när jag bara rörde axeln. Äckelpolisen slog mig i ansiktet och tryckte ner mig i baksätet och sen på akuten så stod han och tittade på mig obehagligt och ´ucskade och befallde sköterskan att ringa efter vak på psyk.

PÅ akuten skulle kirurgen sy men hämtade ortopeden som ev ville operera. Han skulle återkomma morgonen efter till avd och kirurgen sydde. Sen sa ortopeden igen att det blir nog ingen operation. Det slutar inte blöda och jouren kommer och söker ortpeden men då var han på operation så hon pratade med en annan som inte ens kom och kollade. Jag ska till sjukgymnastiken på tisdag och få program för handen. Det gör så jävla ont i den och jag kan inte använda den länge innan fingrarna tappar styrka och motoriken försvinner helt typ 😦 Jag hoppas det går att fixa utan operation, för nu har de sagt att de inte ska operera och det är säkert för sent nu ändå. Jag måste också va försiktig med armen så inte muskeln slits av helt.

Jag fick komma hem redan i onsdags och då var mamma här med min hund. Hon åkte på fredagen och jag kände mig ensam och har haft mkt självskadetankar i helgen men har lyckats stå emot. Jag måste vänta till tisdag och se hur det blir med handen innan jag förstör min kropp ännu mer. Jag vill köpa fina, dyra rakblad. Jag är sjukt i huvudet.

jag drog på fest

Oj vilken kväll jag hade i fredags  hahaha

Jag var på jobbet på utbildning och alla bara stack därifrån så det var jag som fick städa undan, så jag blev sen och fick ta en buss som gick en och en halv timme efter att jag skulle ha varit tillbaka på avdelningen. Jag var på dåligt humör och fick en impuls att köpa massa öl och gå till min kompis, men hon var inte hemma. Så jag drog till hennes pojkvän utanför stan och vi drack öl, drog ritalin och sen åkte vi moppe (haha 15 åringar typ) till stan på en förfest som räckte till kl 3 hahah. Det var en kul kväll och jag drog mot sjukhuset och fick sällskap av en random kille, vi började strula och faktiskt tog vi lite på varann mitt på gatan hahah så jävla fult. Sen sa jag att jag inte ville och att jag var tvungen att gå men han fortsatte och jag blev obekväm, till slut gick han och jag ringde avdelningen för att få mina nycklar. Polisen var ute efter mig och de kom, jag gjorde motstånd, blev typ släpas till avdelningen där jag blev bältad på en gång typ, storlarmet gick och en av mina favoritskötare från akutavdelningen kom dit.  Jag lyckades lugna ner mig utan mediciner och somnade i bälte, fick komma upp sen och då la jag mig i sängen. hade extravak fram till kl 11 sen var jag fri. Låg i sängen och kollade netflix hela dagen, men var ändå inte jättebakis. Personalen var inte arga utan skrattade mest åt mig, tur det. Jourläkare såg inte på det som en st or grej, men det kommer avdelningsläkaren göra. han kommer inte bli arg heller men ”förvånad” som han säger.

Idag satt jag och en patient och väntade på nyheterna kl7, vi trodde att det var måndag. Men det var ju inga nyheter så vi kollade på nån norsk dokumentär om några tjejer som var ute och tältade på olika ställen i norge. På frukosten var det bra stämning och nu ska jag röka hej då

för varför ska man få må bra en längre tid

Det har hänt så sjukt mycket bra den här veckan. Jag har fått mitt nya efternamn godkänt, jag har fått en anställning på 25% (eller ja inte än då, men ska ha möte med arbetsförmedlingen och kolla lönebidrag och sånt) och så har jag tagit tag i saker jag skjutit på länge och det känns ju faktiskt bra att det är gjort.  Men ändå har det varit tungt i veckan, varje kväll har jag dippat och ikväll kunde jag inte hantera det längre så jag skar mig i båda armarna. Det har byggts på så mycket skit och jag klarade inte mer

Jag fick panik och ringde stödet som ringde distriktssköterskan som ringde SOS alarm och hux flux var ambulansen här. Ambulanssköterskan kände jag igen direkt, han jobbade på psykiatrin förut och jag minns när han gjorde sin sista natt för att han skulle börja jobba på ambulansen. Det var skönt att det var någon man ”känner” som kom. Det konstaterades att det absolut skulle sys och vi åkte in, men jag fick sitta i ambulansen och slapp ligga på båren. Jag fick vänta ett tag på akuten men sen kom en ortoped och sydde ihop mig. Jag råkade klaga på undersköterskan som blev märkbart sur på mig haha. Ambulanssköterskan (som ju jobbat på psyk innan och förstår systemet) sa till mig att han skulle se till att de inte skickade mig till psyk eftersom jag är permitterad, men när jag precis skulle gå så kom läkaren och sa att jag skulle dit ändå. En väktare skulle komma men jag smet därifrån och tog bussen hem, Jag väntade mig att polisen skulle stå utanför min port om inte ända framme vid min dörr men det gjorde dom inte. Och dom har inte kommit än så de lär de nog heller inte göra. SKÖNT. Lär dock få höra ett och annat imorgon när avdelningen ringer….

Jaja jag är 20+ stygn rikare och har inte fått mina kvällsmediciner (som ambulanssköterskan lämnade till ansvarig sjuksköterska på akuten men nääärå apodospåsen ligger väl bakom några papper under en pärm bredvid blomkrukan på en kateter. Så jag har gjort i ordning en kopp kvällsro som jag ska hälla i mig och hoppas på att jag får sova..

LOB

Blev LOBad igår. KLOCKAN FYRA PÅ EFTERMIDDAGEN.. Handfängsel, in på häcken i fem timmar, få skjuts till busstationen, Bonda med en alkis och seriöst dricka ur hans vintetra när han erbjöd efter att jag berättat att polisen tagit min vodka. Fyfan vem är jag ens.