bjuden på dejt och nervös inför läkarsamtal

Jag har fått kontakt med en kille som vill bjuda ut mig på en dejt, jag är jätteglad över att han vill träffa mig för jag vill träffa honom också. Han har redan berättat hans ”big bad secret” som inte påverkar hur jag ser på honom, det gör bara så att jag är medveten om hans historia. Han är dock inte medveten om min, att jag lider av psykisk ohälsa och fortfarande kämpar med det. Jag måste berätta för honom förr eller senare, jag kan inte gå omkring med långärmat dygnet runt varje dag vart jag än är. Förutsatt att vi bestämmer oss för att träffas igen, that is.

Nu är det äntligen måndag igen och de ska ha rond på avdelningen kl 13. Läkaren kommer mycket troligt vilja träffa mig idag med  tanke på det som hände i fredags. Jag har min färdighetsträningsbok och jag ska kika i avsnittet om att nå sina mål för att förbereda mig inför samtalet. Vi har nyligen gått igenom det kapitlet på gruppen så jag vet ungefär hur jag ska göra för att framföra min önskan på bästa sätt. Jag hoppas att jag kan få utevistelse till att börja med, och sen åka hem på permission. Jag har ett paket som jag måste hämta ut innan det returneras och så vill jag gå tillbaka till jobbet och vardagen. Att jag fått kontakt med de enhär killen hjälper mig faktiskt att avstå från det destruktiva, jag vill inte vara med instabil än jag är Om ni förstår vad jag menar, jag ska kämpa till 100% för att bli frisk nu. Annars kommer jag aldrig kunna inleda ett förhållande med någon igen

Annonser

hempermis

Idag fick jag hempermission för att hämta viktiga papper och min dator. Jag är hemma just nu och passar på att skriva lite här på datorn medan den laddas. Stödet hade plockat undan allt nedblodat i sängen och lagt det i tvätten. Skohyllan var helt sned och min vita jacka var blodig så jag måste ha ramlat över skohyllan eller nåt. Tydligen gick jag alltså själv till ambulansen (eller om jag efter att ha ramlat fick ”skjuts”) Men det var schysst att stödet hade städat undan blodet. Jag ringde min terapeut som bad mig leta rätt på tabletter om jag hade hemma och lämna till avdelningen, jag har hemma men kommer inte göra det. Jag sa att jag trodde att jag tog alla men skulle kolla noga om jag hade kvar och isåfall ta med. Jag kanske ska ta med två-tre stycken ändå

En sköterska kollade mina stygn idag och på vänstra armen är det något konstigt. Det gör ont i vissa lägen och funktionen är påverkad, men det kan bero på stygnen så när de tas bort ska handen o armen undersökas för att se så att inte muskeln blivit skadad. Jag hoppas verkligen inte det. Jag minns att just det såret blev sjukt djupt och det satt en jävla massa stygn på det

Jag har köpt lite godis och ska köpa popcorn o bjuda mina medpatienter på ikväll. Det har bara kommit tre nya sen sist jag var där och bodde där och de är lugna och trevliga allihop. Vi sju andra är samma som varit där sen i somras minst.

 

för varför ska man få må bra en längre tid

Det har hänt så sjukt mycket bra den här veckan. Jag har fått mitt nya efternamn godkänt, jag har fått en anställning på 25% (eller ja inte än då, men ska ha möte med arbetsförmedlingen och kolla lönebidrag och sånt) och så har jag tagit tag i saker jag skjutit på länge och det känns ju faktiskt bra att det är gjort.  Men ändå har det varit tungt i veckan, varje kväll har jag dippat och ikväll kunde jag inte hantera det längre så jag skar mig i båda armarna. Det har byggts på så mycket skit och jag klarade inte mer

Jag fick panik och ringde stödet som ringde distriktssköterskan som ringde SOS alarm och hux flux var ambulansen här. Ambulanssköterskan kände jag igen direkt, han jobbade på psykiatrin förut och jag minns när han gjorde sin sista natt för att han skulle börja jobba på ambulansen. Det var skönt att det var någon man ”känner” som kom. Det konstaterades att det absolut skulle sys och vi åkte in, men jag fick sitta i ambulansen och slapp ligga på båren. Jag fick vänta ett tag på akuten men sen kom en ortoped och sydde ihop mig. Jag råkade klaga på undersköterskan som blev märkbart sur på mig haha. Ambulanssköterskan (som ju jobbat på psyk innan och förstår systemet) sa till mig att han skulle se till att de inte skickade mig till psyk eftersom jag är permitterad, men när jag precis skulle gå så kom läkaren och sa att jag skulle dit ändå. En väktare skulle komma men jag smet därifrån och tog bussen hem, Jag väntade mig att polisen skulle stå utanför min port om inte ända framme vid min dörr men det gjorde dom inte. Och dom har inte kommit än så de lär de nog heller inte göra. SKÖNT. Lär dock få höra ett och annat imorgon när avdelningen ringer….

Jaja jag är 20+ stygn rikare och har inte fått mina kvällsmediciner (som ambulanssköterskan lämnade till ansvarig sjuksköterska på akuten men nääärå apodospåsen ligger väl bakom några papper under en pärm bredvid blomkrukan på en kateter. Så jag har gjort i ordning en kopp kvällsro som jag ska hälla i mig och hoppas på att jag får sova..

tillbaks på avdelningen jippie

Nu är jag tillbaks på avdelningen. Vi hade det trevligt under middagen och när jag var borta så kom det en ny patient som verkar helmysig. Vi satt och sjöng och spelade gitarr en stund, sen kom värmlänningen (60 årig as skön gubbe) och joinade oss. Sen rökte vi och sen åt vi frukt. Nu sitter jag vid datorn. Jag har en sladd till mobilen i bhn så att jag kan ladda telefonen på rummet via datorn. Jag menar jag har ju en sån här grov sladd för att hissa upp och ner sängen som är myyycket lättare att skada sig på än en jävla lightningkabel till telefonen.

Nu måste jag bevisa för alla i helgen att jag inte alls mår dåligt. JAG MÅSTE HEM

hempermission

Jag är på hempermission äntligen!! Har varit det en vecka nu men inte hunnit skriva. Jag har haft fullt upp med att städa, sortera, fixa i ordning allt jag hamnat efter med efter att ha varit inlåst och så har jag försökt lösa det sista med mitt ex som inte samarbetar och helt seriöst BLOCKERAR mig? På snapchat (som 13 åringar använder…) så skrev han ”men lägg ner nu… /block sålänge” HAHA hur jävla moget är det ? Han är så sjukt oansvarig och omogen och vägrar stå för något, kan inte hantera konflikter, projicerar och så vägrar han erkänna när han gjort fel och han bara ljuger hela tiden. Så jag har precis fyllt i papper och skickat till kronofogden då han vägrar samarbeta och bara ljuger och beter sig som en barnunge.

Det går rätt bra att vara hemma. Dock en incident då jag tog tabletter, men det gick vi igenom idag på dbt och vi ska jobba mot att jag vågar lämna ifrån mig dem. Jag har varit in till avdelningen ett par gånger men nu har jag permission en hel vecka innan jag ska tillbaka. LPT går ut 30 september och bara jag håller mig stabil så går det nog bra. Min lamotrigin är höjd till 200mg per dag och jag ska ta antabusen på hälsocentralen från och med imorgon.  OCH ALKOHOLFRI ÄR JAG. Tack vare antabusen. annars hade jag druckit som bara den

imorgon ska jag på jobbet igen, det blir härligt. Dock blir det myyyycket nu med DBT två gånger i veckan, jobb 2 tim förmiddag och 2 tim eftermiddag (egentligen) och sen börjar utbildningen igen och inom kort ska jag ha två veckors praktik på heltid. Whaaat jag kommer crasha. Nej men jobbet behöver jag inte ”bry mig om” eftersom utbildningen är en del av jobbet, så jag hjälper till på jobbet då och då om det krisar och behövs folk.

Nu ska jag inte titta på tv för den levererades igår med en jävla grop i displayen…. hur fan någon lyckats med det medan den låg I FÖRPACKNINGEN har jag ingen aning om. Men jag får en ny nästa måndag. Har dock ingen tv bänk för den är spårlöst försvunnen?? Och varken pengar tillbaka eller information om hur fan jag får tag på den får jag heller. Handla ALDRIG från furniturebox!!!!

Såå idag var jag på min första hempermission. Det gick kanonbra. Stödet hemma hjälpte mig att städa (hon putsade mina fönster haha). Sen bjöd hon på lunch och vi drack kaffe. Efter det så gick vi en promenad i parken med hennes fina labradoodle och sen åkte vi och hämtade ut mina paket. Hon åkte till kontoret för att hämta några papper sen åkte jag med henne tillbaka till stan. Imorgon ska jag prata med läkaren och höra om jag får skjuta fram min permis några timmar. En i stödet ska sjunga och spela och så ska vi fika tillsammans allihopa (stödet och deras ”kunder”) och då tänkte jag ha permission 13-16 istället för 10-14.

Jag har svinnot i en kindtand som krånglat ett helt jävla år. Tandläkaren har räddat halva tänden och fyllde den temporärt och slipade ner den så det inte skulle göra så ont när jag bet ihop. Andra halvan försökte hon dra ut men fick inte ut den nedersta delen, så hon skickade remiss till kåkkirurgen och skrev att det var bråttom och jag skulle få en tid inom 3 månader men min tandläkare sa att hon hoppades att de såg hennes anteckning och att jag kunde få komma efter 1-2- månader. Nu har det gått 4 månader och de jävlarna har inte hört av sig. Lagningen på den halvan som ska vara kvar har lossnat – igen. Och det gör skitont. På andra sidan käken har en bit av en lagning också lossnat så jag kan inte tugga på någon sida alls. Jag mailade tandläkaren idag och hoppas att det finns en som kan träffa mig på ftv så snart som möjligt. Den här tanden har jag haft en riktig jävla fet infektion i och min kind blev dubbelt så stor. Jag fick två penicillinkurer och efter det gav det sig, då var det bråttom till kåkkirurgen. Nu har lagningen lossnat och den har än en gång blivit en knöl på undersidan käken och allt gör ont. Jag ORKAR inte en penicillinkur till, jag är så jävla rädd att jag ska bli immun mot det och när det gäller livet så kommer inte antibiotika bita på mig och jag kommer dö en smärtsam död. Drama queen det är jag det, men ändå.

Min hundvakt som haft hand om min hund i nästan två månader (tretton guldstjärnor till henne) kan inte längre ha min hund hos sig. Hon har börjat praktik och har 2 åriga dottern på heltid då hennes pappa är bortrest och så är det en massa annat som händer i hennes liv just nu. Så jag ska hämta min pälsboll senast torsdag men helst onsdag, sen vet jag fan inte. Min mamma är bortrest och mitt ex vill jag inte be om en tjänst till och dessutom jobbar han. Jag har inga vänner (förutom en, men han är pälsdjursallergiker) och min syster har jag sagt upp kontakten med. På ronden idag bad jag min kontaktsjuksköterska att fråga läkaren om jag kan få vara hemma på permission med min hund. Jag sa att jag kan ha honom på pensionat ons-mån men jag är inte gjord av pengar. Det är 300kr/dygn och jag betalade räkningar för mina sista pengar idag. Tur det rullar in lite cash om 1-2 veckor.. Jag hoppas att jag får hempermission från och med nästa måndag, annars vet inte jag vad jag ska ta mig till. Isåfall får landstinget stå för konstnåden för pensionat och gör de inte det så kan jag inte göra något mer. Då måste polisen omhänderta honom och då går jag under. Jag kommer att spricka sönder, mitt hjärta kommer att tvinna sig 593 varv och alla minas muskler kommer att förtvina. Jag kommer gråta tills jag får vätskebrist och mitt hjärta kommer att blöda tills jag är tömd på blod. Han är mitt allt. Jag har kämpat och är så stolt över mig själv, jag är så glad att jag inte gav upp och att jag trodde på mig själv. Jag är så glad att jag hittat min själsfrände och han ger mig så mycket glädje och framtidstro. Han är min och har han ett friskt liv så kommer han att vara det i minst 10 år till. Min älskade älskade älskade bollkalle.

åter till livet

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev. Allt rullar på som vanligt, typ. Jag har under denna vecka fått börja med en timmes permission på förmiddagen och en timme på eftermiddagen. Det är sjukt nice! Nästa vecka kommer jag att få börja med degpermissioner 11-14 hemma med hemtjänsten. Om det går som det ska så kanske jag veckan därpå får vara hemma själv de timmarna. Och sen veckan efter det så kanske jag får vara hemma flera timmar! Sen kanske det blir nattpermissioner, och sen blir det säkert långa permissioner och sen jävlar blir jag utskriven! Jag vet själv att jag inte bara kan åka hem tvärt, efter att ha varit inlagd i nästan två månader så blir det som att komma till en helt annan planet när man kommer hem. Helt plötsligt är man alldeles ensam, måste koka sitt eget kaffe och laga sin egen mat, gå till jobbet, handla mat, städa, vara en del av samhället, återgå till vardagen och ta allt ansvar själv. Det blir ganska jobbigt när man varit inlagd ett längre tag. Så både jag och läkarna är eniga om att jag ska ”slussas ut”. Det känns bra. Jag har tvärt åkt hem förut och det har alltid slutat i kaos.

Det känner riktigt bra men jag är sjukt otålig. Jag vill bara hem nu nu nu nu men är tacksam över det ”lilla” jag får. När jag kommer hem på måndag så ska jag samla ihop alla räkningar, torka bort allt blod från golven sen sist jag var hemma, hämta ut hundmat och mitt paket från usagodis på macken och så ska jag boka en tvättid för någon annan dag så jag kan tvätta undan lite från tvätthögen inne på badrummet. Jag ska också kasta alla kartonger jag har hemma. Jag har ju lite grejer hemma som jag måste göra mig av med, men det får vänta tills jag får vara hemma själv. Har ändå ingen användning av skiten för jag kommer ändå få lämna urinprov när jag varit hemma. Blåsa i alkomätare lär jag slippa för jag går på antabus nu. DET känns faktiskt bra, för jag KAN INTE dricka. Jag har fortfarande sug men vet ju att det inte går.

Jaja nu ska jag se netflix och äta kakor

nu kan det bara bli bättre

Senaste tiden har varit skit på riktigt. Flera bältesläggningar, nån omgång med extravak och en polishandräckning tillbaks till avdelningen då jag hade druckit, skurit mig och vägrade komma tillbaka. Så nedtryckt i polisbilen i handfängsel igen. Sen med skötare och väktare på akuten för att bli ihopsydd. Dagarna efter förstökte jag strypa mig och har hatat livet. Men det börjar bli bättre nu igen

Idag måste de låta mig gå ut för att köpa cigg. Jag fick ett paket av en kompis här på avdelningen och ska köpa ett nytt (godare märke) till henne tillbaka. Personalen följer antagligen med för avdelningsläkaren här har gått på semester och det är min första öppenvårdsläkare (som jag hade för 5 år sen) som är här nu. Hon är som hon är och hon kommer knappast låta mig gå ut själv på hela veckan. Har jag tur så får jag det nästa vecka. Fan

Men ja ja nya tag denna vecka

då vet jag det

Jag fick precis veta att jag kommer att bli kvar på psykiatrin tills jag får plats på gruppboende. Läkaren vet redan om att det kommer att ta tid tills dess så tillsammans ska vi göra upp en plan med stödet jag har hemma. Så att jag kan få en meningsfull vardag som han sa. Men det är ok, för ska jag inte bo hemma så kan jag ju, när jag får dagpermission, passa på att packa inför flytten. Jag kommer ju inte använda grejerna så. Det gäller att se det positiva i allt 😉

Jag har fått en timmes permission på e.m och ska ut och köpa ett pussel som jag och min kompis som är ätstörningspatient kan lägga. Vi har varit inlagda samtidigt förut under flera månader så vi känner varann rätt bra. Vi är också kompisar på ”utsidan”.

permission

Jag blev beviljad två timmars permission idag, dock med två personal. Jag ska hem och rensa kylskåpet på gammal mat som stått i snart två veckor, hämta ut paket och ta med mig lite kläder. Jag ska försöka smuggla med mig lite piller också (inte i suicid- eller självskadesyfte) så jag har. För här får man bara theralen och det hjälper ju fan ingenting.
Jag måste hämta en jacka också för helt plötsligt är det 4 plusgrader ute mitt i juni?

Vi ska åka om drygt en timme och tills dess ska jag kika på film.